"EN ÄNGEL I EN GANGSTERS KROPP"Mycket har sagts om hundrasen som anses kunna vara både drägglig och odräglig på samma gång. Men inget beskriver boxern bättre än rubriken ovan. Möjligen då en beskrivning som enligt uppgift har kommit ur barnamun: "Hunden som är ledsen med ansiktet och glad med kroppen!" Oavsett vilken av de två beskrivningarna man gillar bäst så innebär ett liv med boxer ett aktivt och roligt liv, där det händer mycket och snabbt. Ett liv där man får ge mycket och där man får tusenfallt tillbaka. Boxern är en hund som kräver aktivitet om han inte ska gå under. En uttråkad boxer är ingen munter syn, däremot en stolt, nöjd, självsäker boxer, som sträcker ut ordentligt på stegen och kroppen... oj vad vackert! Och det enda han kräver för detta är att få aktivera sig, bli älskad och behandlad ärligt och med respekt. Då får du en vän som aldrig viker från din sida. En vän som finns där när du är ledsen och behöver tröst. En vän som ställer upp framför dig när du behöver skydd, och en vän som stöter med favoritbollen i ditt knäveck när det är för långtråkigt eller allvarligt. Har du familj kan du inte få en bättre hund. En lömsk opålitlig boxer är lika vanligt som is i Sahara. Han är robust, tålig, tålmodig, stabil, ja allt det där som en hund med småbarn omkring sig måste vara. Skulle det vara bråk i syskonskaran är det inte ovanligt att boxern går emellan och försöker fjäska och ställa till rätta, och han tar ofta den svages parti. Likaväl som det inte är ovanligt att han ställer sig mellan barnen och barnvakten när barnen ska hämtas; "Du hade väl aldrig tänkt ta någon ur min flock härifrån, va..?"
